Bör du ge Monster Hunter Wilds en chans? – Vår bedömning

Monster Hunter-serien har länge varit ett av de mest populära actionrollspelen, känt för sitt djupa stridssystem, enorma monster och en värld som belönar tålamod och strategi. Efter att Monster Hunter World tog sig ur seriens nisch och nådde en global publik var förväntningarna på uppföljaren höga. Monster Hunter Wilds har ambitionen att bygga vidare på framgången, men har Capcom lyckats leverera ett spel som både bevarar seriens kärna och utvecklar den vidare?

Det nya kapitlet introducerar flera mekaniska och narrativa förändringar som kan splittra spelarbasen. Vissa gör spelet mer lättillgängligt, medan andra kan upplevas som förenklingar på bekostnad av djupet. Den stora frågan är om Wilds lyckas balansera behovet av innovation med det som gjorde serien så älskad från början.

Mer handling – men håller den?

Berättandet har aldrig varit Monster Hunter-seriens starkaste sida – det har alltid varit jakten på monster och det taktiska spelandet som stått i centrum. Trots det har Capcom försökt ge Monster Hunter Wilds en mer sammanhängande berättelse.

Spelet följer en expedition till en okänd kontinent, där vi får möta ett barn vid namn Nata. Han visar sig vara nyckeln till ett större mysterium kring en hotfull varelse kallad ”White Ghost”. Även om berättelsen är mer strukturerad än tidigare hamnar den fortfarande i skuggan av själva monsterjakten. Det är helt enkelt inte handlingen som driver spelet framåt, och för många spelare kommer den snarare att kännas som en distraktion än en engagerande upplevelse.

Capcom har också implementerat ryskt röstskådespeleri för första gången i serien. Det ger karaktärerna mer liv, men kvaliteten varierar. Vissa rollfigurer är intressanta, medan andra, särskilt Nata, kan kännas mer irriterande än engagerande.

Förbättringar eller förenklingar?

Monster Hunter-serien har alltid varit känd för sitt djupa och strategiska stridssystem, där varje jakt kräver planering, observation och rätt utrustning. Wilds introducerar en rad nyheter som förändrar speltempot märkbart.

En av de mest påtagliga förändringarna är sårsystemet. När du träffar ett monster kan du skapa ett sår på kroppen som sedan kan utnyttjas för massiv skada. Det gör striderna mer visuella och direkta, men tar samtidigt bort en del av det taktiska inslaget. Tidigare var det viktigt att veta exakt var och hur man skulle angripa ett monster. Nu handlar det mer om att följa indikatorerna på skärmen.

En annan stor förändring är att valet av utrustning har blivit mindre viktigt. Tidigare var det avgörande att använda rätt rustning och vapen för att matcha motståndaren, men i Wilds klarar du dig oftast med nästan vilken kombination som helst. Det kan vara positivt för nybörjare, men för veteraner försvinner mycket av det strategiska djupet.

För att göra världen mer dynamisk har Capcom också introducerat riddjur kallade Seykrets. De låter dig färdas snabbare över de stora områdena, slipa vapnet medan du rider och till och med undvika vissa attacker genom att hoppa över dem mitt under striden. Det är praktiskt, men innebär ännu ett steg mot att göra spelet enklare och mer strömlinjeformat.

Monster Hunter-spelen är byggda för långvarigt spelande, med slutspelsinnehåll som ofta är minst lika viktigt som huvudkampanjen. Wilds tar ungefär 15–20 timmar att slutföra, men vad händer efter det?

Tyvärr verkar slutspelet vara svagare än väntat. Monsterutbudet är mindre än i Monster Hunter World, och mycket av slutspelsinnehållet går ut på att jaga modifierade versioner av samma varelser. Det finns nya monsterarter, men det totala antalet är inte imponerande jämfört med tidigare spel i serien.

Ett annat problem är introduktionen av ett vapensystem med slumpmässigt tilldelade egenskaper. I stället för att kunna skapa precisa byggen genom planering och ansträngning blir spelarna nu beroende av slumpmässiga uppgraderingar. Det kan vara frustrerande, särskilt för den som vill ha full kontroll över karaktärens utveckling.

Flera spelare har uppgett att de når Hunter Rank 60–70 och känner att de inte har något nytt att göra. På Steam har aktiviteten minskat markant efter lanseringen, vilket kan tyda på att många lämnar spelet tidigare än väntat.

Teknisk prestanda

Capcom har lagt mycket arbete på animationer och monsterdesign, men spelet lider av prestandaproblem även på kraftfulla datorer. RE Engine, som också användes i Dragon’s Dogma 2, verkar ha problem med att hantera stora öppna världar.

Bildfrekvensen varierar, och vissa texturer ser förvånansvärt daterade ut. Trots ett valfritt texturpaket på 75 GB är förbättringarna minimala.

Ett annat kontroversiellt beslut är det påtvingade färgfiltret, som ger spelet en dämpad och blek estetik. Vissa spelare har hittat sätt att stänga av det, men det är en svaghet att spelet inte erbjuder detta som en inställning.

Slutsats

Monster Hunter Wilds är ett spel med stor potential, men det känns inte helt färdigt vid lanseringen. På plussidan har Capcom introducerat mer detaljerade monster, bättre animationer och en värld som känns mer levande. Striderna är fortfarande spännande, och nykomlingar kommer att ha lättare att komma in i serien.

Samtidigt har spelet kompromissat med vissa av de saker som gjorde Monster Hunter unikt. Förenkningar av utrustning, strider och progression kan göra det mindre givande för erfarna spelare. Slutspelet är tunt och den tekniska prestandan är inte optimal.

För nya spelare kan Monster Hunter Wilds vara en bra introduktion till serien, men veteraner kommer sannolikt att sakna djupet från tidigare spel.